måndag 24 oktober 2016

Familjen Hunter - generation 1, del 1

Det var pinsamt längesedan jag var aktiv med bloggen! Hade nästan glömt av att den fanns tills nu då jag spelat en familj väldigt länge och byggt upp en historia kring dem. Tänkte att jag vill posta dem online och kom då på bloggen igen. Spelat som en legacy fast köpte största tomten i Oasis Springs och behöll pengarna som blev över. Då jag kommit på en historia kring startsimen och hennes kommande barn och barnbarn så blir det en berättelse. Låt oss börja med första inlägget om familjen Hunter. 

 Solen hade precis stigit upp efter den långa natten när Ellen hoppade av bussen i centrala Oasis Springs. Öken staden, eller snarare byn, var tyst och det enda fordonet på vägen var bussen som lämnade stadens enda stopp. 

 Oasis Springs låg mitt ute i den simliska öknen och det var långt till närmaste stad. Medborgarna i den dammiga byn träffades som mest i parken eller i stans enda pub. Ellen som precis anlänt till staden var den första ny inflyttade invånaren på flera år och utgjorde nu den 245:e invånaren.
 Ellen som tagit sitt pick och pack direkt efter gymnasiet. Hon hade inte direkt tänkt på vart hon var på väg men visste att hon aldrig skulle återvända till den pittoreska staden Willow Creek. Hon hade tröttnat på de jämt klippta gräsmattorna. Hon hade börjat med att sökt lyckan i storstaden San Myshuno men när pengarna sinat och hyresvärden hotat med att slänga ut henne hade hon tagit beslutet att söka lyckan någon annanstans. 

 Invånarna i Oasis Springs var väldigt främlingsfientliga och ville helst inte prata med henne när hon frågade runt efter någonstans att bo. De vände henne mest ryggen och fortsatte med sina sysslor. Tillslut hade en äldre dam pekat ut Jacques, en äldre herre, som tydligen bodde själv i en herrgård utanför byn. Han ägde mest land av alla i staden och kunde säkert hjälpe henne... om han ville. 
"Bitter är han dock så du får nog inget napp", hade den gamla damen sagt innan hon fortsatt sin väg bort mot mataffären. 

Jacques var bitter och riktigt förbannad när Ellen störde honom mitt i ett schackparti. Hon bönade och bad  men det hjälpte inte. Tillslut när han spelat färdigt och Ellen med tårar i ansiktet hade han tittat upp. Motvilligt hade han erkänt att han hade ett ställe hon kunde få bo.  


 
Han varnade henne att det lilla skjulet inte var i speciellt bra skick och att det var väldigt litet. 
"Har inte varit där sedan frugan levde. Var dit jag flydde när hon blev för gnällig." Ellen var snabb med att tala om att hon minsann inte skulle ha några problem med att bo där. Den stora marken skjulet var byggt på låg två kilometer norr om Jacques stora herrgård. Det skulle ta henne 40 minuter att gå in till centrum.

 
Jacques hade givit henne nycklarna och sagt att han förväntade sig första hyran om en vecka. 
"Tid nog att skaffa ett jobb." Hade han muttrat innan han lämnat henne själv i det lilla skjulet. 
Det märktes tydligt att det mest använts lite då och då. Två trånga rum och ett litet badrum var allt hon hade. Jacques använde uppenbarligen sovrummet som förvaringsutrymme då gamla lådor och verktyg låg utspridda i rummet. Även gamla böcker fanns lite varstans i huset, vilket var tur för det fanns ingen tv eller radio. 


 Efter invånarnas misstänksamma blickar hade Ellen beslutat att det kanske var bäst att spendera resten av dagen för sig själv. Hon hade letat runt i skjulet och hittat lite bröd i frysen. Utan att titta på datumet på påsen stekte hon till de torra mackorna innan hon kröp ner i den alldeles för hårda sängen. med en bok.